Örter

GULSIPPA

Gulsippan är en ovanlig ranunkel. Den trivs bland andra gula vårblommor i lunden och nära intill vitsipporna. Gulsippans blomma ser ut som vitsippans, med skillnaden att gulsippans kronblad är gula. Bladen är också rätt likadana, så det kan vara mycket svårt att hitta gulsippan, förutom då den blommar förstås. På samma själk kan det utvecklas två blommor. Gulsippan sprider sig med en lång jordstam och med små nötter som bildas i blomman.

GÅSÖRT


Den här växten kryper tätt längs marken. Och sprider sig med sina långa, röda revor. Gåsörten är en rosväxt. Den är släkt med rosen och älggräset. Gåsörten är vanlig på stenstränderna, men kan också hittas på vägrenen. Blommorna är gula och bladen så täta att det ser ut som gröna mattor.

HUNDFLOKA


Längs de flesta vägar på landet kan man se hundflokan. Särskilt bra syns den under blomningstiden. Hundflokan kan bli över en meter hög. Hundflokan (heter hundloka i Sverige) trivs också på ängarna och i lunden. Den hör till de flockblomstriga växterna. Insekterna tycker om hundflokans nektar. Här ser vi den rödbandade getingen. Den fullvuxna getingen äter pollen och nektar, medan getingens larver skall ha köttmat.

KALVLEKA

Kalvlekan (kabbleka i Sverige) är en vanlig, flerårig växt på fuktiga platser; på stränder, i kanterna av kärr och diken. Den är giftig precis som andra ranunkelväxter. Kalvlekan kan bilda stora bestånd, som syns bra under blomningen.

RENFANA

Renfanan blir ungefär en meter hög. Man kan hitta den på sandstranden. I det här filmklippet ser vi hur blomkorgarna har lockat en parasitfluga till sig. Renfanan hör till astrarna och är släkt med prästkragen. Förr i tiden användes renfanan som krydda och medicin.

SALTARV

Saltarvens blad är tjocka och växten tål både saltvattenstänk och torka. Den trivs särskilt bra på sandstränder. Rötterna binder upp sanden och hindrar att den sprids med vinden. Saltarven hör till nejlikväxterna.


SOLÖGA

Solögat eller smörblomman trivs på fuktiga ängar, i lunden och på vägrenar. Den är en vanlig växt och lätt att känna igen på sina gula blommor. Solögats blommor finns i ändan på en lång stjälk. Korna äter inte av solögat, för den är giftig och smakar illa. Därför blir växten kvarlämnad på en äng, där korna går på bete. Solögat hör till familjen ranunkler och vitsippan är solögats släkting.

STRANDKVANNE

En av de ståtligaste växterna på stranden är strandkvannen. Den hör till de flockblomstriga växterna. Blommorna är samlade till runda bollar.

I det här filmklippet ser vi hur strandkvannen växer till sig. Först är den kort och i slutet av sommaren är den lång, med fina blomsamlingar. Strand-kvannen är släkt med hundflokan (hundlokan). Den hör till de flockblomstriga växterna.

STRANDKÅL

Den här växten hör till kålväxterna. Den kan nästan bli en meter hög. Bladen skiftar i blågrått. Strandkålen trivs på sandstränderna. Den är inte så vanlig, men lätt att känna igen. Bladen är kållika. Blommorna är vita och syns i juni-juli. I det här filmklippet har guldbaggen hittat strandkålens blommor.

SVALÖRT

Många ranunkelväxter blommar på våren. Svalörten är en av dem. Närmast kan man förväxla svalörten med kalvlekan, om man bara tittar på bladen. Men svalörtens blad växer tätt intill marken och blomman ser ut som en stjärna. Kalvlekans blomma är mera lik en gulsippa, med rundare kronblad. Kalvlekan blir också mycket högre.

VITSIPPA

Många tillsammans ser de ut som snö. Och de blommar tidigt på våren i lundar, lövskogar och diken. Vitsippan hör till ranunklerna. Den är släkt med blåsippan. Vitsippan gillar våren och börjar blomma i april. Långt före träden har fått blad. Den utnyttjar allt solljus den kan, för när trädkronorna börjar skymma solen, vissnar vitsippan. Den gillar inte skugga. Men den överlever på två sätt. Blomman bildar små frukter, hårda nötter. De sprids till en annan växtplats. Och den långa jordstammen bildar nya skott nästa vår. Blommorna har rätt lite nektar, så insekterna är inte särskilt intresserade av blommorna. En liten skalbagge eller skinnbagge kan försöka sig på att suga det lilla i nektar som finns. Det räcker kanske åt den.