Artboken: Örter

Bergsyra

Ahosuolaheinä

Rumex acetosella | Släkte: Rumex | Familj: Polygonaceae

Bergsyra hör till slideväxterna. Den är alltså släkt med jätte- och parkslide, som odlas i trädgårdar. Trampörten är också nära släkt. Bergsyran blir ungefär 30 centimeter hög och trivs på torra backar; särskilt i skärgårdens bergsskrevor. Bladen ser ut som pilar. Han- och honblommorna finns på skilda plantor precis såsom hos brännässlan. Bergsyran blommar under sommarmånaderna och syns då på långt håll. Frukten är en nöt.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Blåbär

Mustikka

Vaccinium myrtillus | Släkte: Vaccinium | Familj: Ericaceae

Blåbär är ett flerårigt ris, som trivs i våra moskogar. Stammen är kantig och den kryper utmed marken. Blåbär kan bli en halv meter hög, men vanligtvis är den ca 30 centimeter hög. Bladen är tunna och sågade. Odon, som är nära släkt med blåbäret, har slät bladkant och blir högre än blåbäret. Blåbär blommar i maj-juni med små, ljusröda blommor. Humlorna pollinerar blommorna, för de gillar blåbärets nektar. Den färdiga frukten är ett blått eller nästan svart bär. På hösten blir blåbärets blad gula och röda. Blåbäret fäller sina blad till vintern. Endast nästa års bladknoppar syns på grenarna.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Blåsippa

Sinivuokko

Hepatica nobilis | Släkte: Hepatica | Familj: Ranunculaceae

Blåsippan hör till ranunkelväxterna. Den är en av de örter som blommar först om våren. Bladen är ca 5-7 cm stora med tre lober. De är vintergröna. Blomman är blå eller violettröd. De färdiga frukterna är nötter, som myrorna gärna bär med sig. Nötterna är försedda med en olja, som myrorna gillar. Blåsippan sprider sig i första hand med sin jordstam, men endel individer kan börja växa ur de nötter som myrorna fört långt från moderplantan. Blåsippan är giftig, i likhet med andra ranunkler i familjen såsom vit- och gulsippan.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Brunört

Niittyhumala

Prunella vulgaris | Släkte: Prunella | Familj: Lamiaceae

Brunörten hör till de kransblommiga växterna. Den är släkt med myntan, som används som krydda. Brunörten är flerårig och blomsamlingarna är mycket kännspaka; blomman är violett och stödbladen brunaktiga. Brunörten är vanlig på de flesta marker; förekommer ofta i gräsmattor. Frukten är en klyvfrukt.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Brännässla

Isonokkonen

Urtica dioica | Släkte: Urtica | Familj: Urticaceae

Brännnässlan är en flerårig ört. Den kan bli en meter hög. Nässlan har brännhår som innehåller en syra. Då man vidrör nässlan går brännhåret av och syran kommer in i såret. Växten får således växa i fred, då djuren lär sig att den bränner. Brännässlan är tvåbyggare (dioik), det betyder att han- och honblommorna sitter på skilda plantor. Hos oss finns endel andra nässelarter bl.a. etternässla och fjällnässla. Nässlan breder ut sig med underjordiska utlöpare. Nässlans frukt är en nöt.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Daggkåpor

Poimulehdet

Alchemilla spp. | Släkte: Alchemilla | Familj: Rosaceae

Daggkåpan, eller daggkåporna, hör till rosväxterna. Det finns många arter som liknar varandra. Det som kännetecknar dem är bladens utforming, att de är fleråriga, har jordstam och att de förökar sig utan befruktning (apomiktiskt). Frukten är en nöt. Växten användes förr i sårläkning och vid färgning av garn. Vattendroppar, som liknar pärlor, samlas ofta på bladen.

Karta för ängsdaggkåpa från Växtatlas, Helsingfors universitet

Duntrav (Mjölke, Rallaros)

Maitohorsma

Epilobium angustifolium | Släkte: Epilobium | Familj: Onagraceae

Duntrav är lätt att känna igen på de smala, lansettliknande bladen och de ljusröda blommorna, som sitter i en klase. Den har många svenska namn. Växten blir närmare 1,5 meter hög. Duntraven sprider sina hundratals frön med vinden. De är försedda med små hår, som hjälper fröna att flyga långt bort från moderplantan. Duntrav är flerårig tack vare den kraftiga jordstammen. Den trivs på torra platser och förekommer i stora bestånd på hyggen, vid vägkanter och i glesa moskogar.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Gulmåra

Keltamatara

Galium verum | Släkte: Galium | Familj: Rubiaceae

Gulmåran är en vanlig, mångårig ört på torra backar, vägrenar och ängar. Den blommar under sommaren, ibland ända till hösten. Blommorna sitter tätt, vilket gör att den syns på långt håll där den trivs. Doften är kännspak. Bladen likar barr och är ordnade till en krans. Den färdiga frukten är en klyvfrukt.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Gulsippa

Keltavuokko

Anemone ranunculoides | Släkte: Anemone | Familj: Ranunculaceae

Gulsippan är en giftig ranunkelväxt. Den likar mycket vitsippan, men kronbladen är gula. Gulsippan har rätt ofta två blommor på samma själk. Vitsippan har nästan uteslutande enbart en blomma. Gulsippan sprider sig i första hand med den krypande jordstammen, i likhet med vitsippan. Den färdiga frukten är en nöt. Gulsippan förekommer i sydvästra Finland i lundar och parker.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Gåsört

Ketohanhikki

Argentina anserina | Släkte: Argentina | Familj: Rosaceae

Gåsört är lätt att känna igen på de silverglänsande bladen och gula blommorna. Växten kryper utmed marken och trivs särskilt bra på stränder och vägrenar. Den sprider sig med sina långa, röda revor. Gåsörten är en rosväxt. Den är släkt med rosen och älggräset. Den mogna frukten är en nöt.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Harsyra

Käenkaali, ketunleipä

Oxalis acetosella | Släkte: Oxalis | Familj: Oxalidaceae

Harsyran är en mångårig ört, som liknar klöver. Harsyran trivs ändå i skogens mörkare delar, där klövern inte växer. Harsyran sprider sig med en jordstam och bildar på många ställen små mattor av blad tätt intill varandra. Blomman är vit med smala ljusröda ränder (ådror). Harsyra innehåller oxalsyra, som i större mängd är giftig. Den färdiga frukten är en kapsel som innehller ett frö.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Höstfibbla

Syysmaitiainen

Scorzoneroides autumnalis | Släkte: Scorzoneroides | Familj: Asteraceae

Höstfibblan (tidigare  Leontodon autumnalis) är en flerårig, korgblommg ört. Den är bl.a. släkt med prästkragen, tussilagon och maskrosorna. Höstfibblan har små blomställningar, som skiljer den från maskrosorna. Den blommar under sensommaren och hösten, fram till september. Frukten är en nöt, med en fjäderpensel. Arten finns på vägrenar, backar och andra kulturmarker.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Liljekonvalj

Kielo

Convallaria majalis | Släkte: Convallaria | Familj: Convallariaceae

Liljekonvaljen är en flerårig ört, som är släkt med getrams och ekorrbär. Blomman är lätt att känna igen och den har en kännspak doft. Den färdiga frukten är ett bär. Liljekonvaljen är giftig; både själva växten och det orangeröda bäret. Växten sprider sig med en lång jordstam. Liljekonvalj trivs i  de flesta skogar, i backar, och platser där det finns mull.  

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Lingon

Puolukka

Vaccinium vitis-idaea | Släkte: Vaccinium | Familj: Ericaceae

Lingonet är ett flerårigt ris, som hör till ljungväxterna. Blåbäret, mjölonet och odonet är släkt med lingonet. Lingonbladen är läderartade och har en nedåtböjd kant. Undersidan har mörka fläckar. Lingonet fäller endast en del av sina blad till vintern. De flesta blad blir kvar. Man säger att växten är vintergrön eller städsegrön (städse=alltid). Bladen klarar vinterns torka bl.a. för att de har ett skyddande vaxlager på ytan och innehåller socker. Lingonets frukt är ett rött bär. Lingon trivs i både torra och friska moskogar.

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet

Ljung

Kanerva

Calluna vulgaris | Släkte: Calluna | Familj: Ericaceae

Ljung är ett flerårigt ris eller en liten buske, som hör till ljungväxterna. Blåbär, mjölon och lingon är släkt med ljungen. Ljungens blad är små. Ljungen börjar blomma i slutet av sommaren. Ljung är vintergrön, precis som lingonet. Ljungens frukter är kapslar och de innehåller små frön. Ljung trivs i moskogar och på ljunghedar. 

Karta från Växtatlas, Helsingfors universitet


Det kommer mera...